Till påsken dammade vi som vanligt igång stugan med ett gemensamt firande där nere. Stugan fick en nytändning under året och vi bodde där hela sommaren. Känner att jag verkligen längtar till det är dags att flytta ner igen.
.

I mars kom Jörgen och Maja in i Petra, Tova och Dantes liv och i vår familj. Två underbara människor som förgyller vardagen för oss alla. Jag hoppas att ni båda känner att ni har en stor plats i våra hjärtan.
.

I mars blev så äntligen Micke och Alex ägare till Njurunda Friskola efter mycket förberedelser och många och långa förhandlingar. Mammahjärtat klappar så stolt.
.

Även i år blev det en resa till Thailand. Vi åkte i mitten av februari och efter drygt en vecka kom Petra ner till oss. Det blev en resa utöver det vanliga tack vare hennes besök. Det är inte ofta vi kan prata ostört sedan hon blev mamma, nu fick vi verkligen rå om henne i drygt två veckor.
.

I år har det varit många stora födelsedagar. Först ut var svärmor som fyllde 80 och svägerskan Marie 60 år. Sedan var det Petra som fyllde 30 år i juli vilket firades stort med släkt och vänner. Även svärfar blev 80 år i juli så det har varit många tillfällen till fest under året.
.

Jag vet inte vad som hänt, kan inte sova. Känner mig riktigt orolig i dag trots att det inte finns något att oroa sig över.

När jag blir orolig vilket händer ibland så tänker jag på allt. Jag går igenom vad som har hänt, vad som inte har hänt. Blev det bra eller blev det inte bra. Vad har kunna gjorts annorlunda och hur hade det blivit då. Det är ett enda stort ältande i mitt huvudet och jag önskar verkligen att jag ska ta till en OFF knapp just nu.

OFF knappen finns det vet jag men ibland är det jobbigt att trycka på den. Ett OFF är att riktigt flänga runt och städa. Ett annan OFF är att gå ut och gå i ett skapligt högt tempo. Ett OFF är också att åka till verkstan och måla. Just nu känns inte tiden lämplig för något av dessa alternativ.

Ett OFF som jag verkligen saknar är att åka till mamma och prata med henne. Med henne kunde man prata om allt, hon var så förstående och så ärlig. Man kunde riktigt höra hur hon bit för bit nystade upp den härva av trådar som fanns inom mig. Efter ett samtal med henne var det som allt bara fallit på plats. Alla svar låg där tydligt framför mig och en enkel strategi var framtagen på hur jag skulle ta tag i situationen. Ja tänk vad jag saknar dig mamma. Varenda dag saknar jag dig.

I dag vägleder du mig i tanken, jag hör dina svar och dina kloka råd inom mig. Jag hör dom allra tydligast när jag skriver samtidigt. Det jag hör just nu är att det finns inget att oroa sig över. Det som stör just nu är att jag tar ett för stort ansvar för "de och det" runt omkring mig. Jag måste släppa det och låta var och en ta sitt eget ansvar. Är jag där och lägger mig i så fråntar jag ansvaret från den dom borde ta det. Jag låter då inte de runt omkring mig att växa och få lyckas. Ja så rätt, det som oroar just nu är faktiskt inte mina bekymmer. Ja, jag sätter mig på sidan och betraktar med ett stöttande förhållningssätt så kommer allt att lösa sig på bästa sätt.

Ja så sant, nu känns det både klarare och bättre. Tur att du fortfarande finns för mig mamma. Jag säger som Petra sa när du gick bort - Nu har himlen fått sin allra finaste ängel. Ja så är det verkligen. Älskar dig mamma!
.

Ja nu är julen över för den här gången, julmaten i alla fall. Det är så härligt att ta fram all mat kvälken före julaftonen och lika härligt att slänga bort överflödet på annandagen.

Tomas, Cicci och barnen har varit hos oss på middag i dag. Den som säkert blev gladast över det besöket är nog Ester (deras hund) som fick med sig mycket matrester hem.

Det känns verkligen i kroppen att det har varit några händelserika dagar.

I morgon planerar jag att vara i min "verkstad" några timmar och måla. Hoppas få färdig min tavla med signalflaggor. Att vara där är verkligen avkoppling på hög nivå.
.

Nu är vi hemma igen efter ett intensivt dygn i stugan, för Kent i alla fall. Det är stora snömängder han har flyttat där nere. Meningen var att vi skulle bli kvar där några dagar men vi fick hemlängtan båda två. Nu är det i alla fall skottat om Micke och pojkarna vi vara där på lovet.

Vi tog även en sväng på skotern. Något roligt ska man väl ändå ha. Det var lite väl mycket mjuksnö så vi fick åka där det varit plogat.

Nu tar Kent reda på den snö som kommit här hemma, det var inte så mycket men en rejäl plogvall var det. Måtte det sluta snöa nu.

Nu ska jag börja med middagen. Cicci och hennes familj kommer snart hit och hjälper oss att äta upp det som är kvar av julmaten.

God fortsättning till er alla.
.