Nu är vi äntligen på väg söderut. Kid är med så vi kommer att hålla oss inom Sveriges gränser.

Ja stackars Kid, han gillar inte att åka bil men att vara i bilen när den står stilla går bra. Förut när vi stannade och skulle in i bilen igen var han så ivrig, när Kent öppnade dörren så sprang han in under bilen och såg helt förvirrad ut. Vad hände nu, gick jag inte in tänkte han nog.

Från Sundsvall till Gävle fick han sitta själv och han skulle prompt sitta på ett ryggstöd och hade fullt sjå att inte ramla. Jag tyckte så synd om honom så nu har han suttit i mitt knä och så har han legat i framrutan. Innan vi är hemma igen är jag säker på att han stortrivs i bilen, det gäller bara att ge honom tid trygghet så blir det nog bra. Ja, det är som att ha småbarn igen när Kid är med.
.