I dag packade vi ihop och åkte vidare och har nu kommit fram till Ystad. På vägen hit stannade vi till i Smygehamn där Sveriges sydligaste udde ligger.

Nu har vi nyss kommit tillbaka till bilen efter en cykeltur. Ingen av oss har varit här tidigare så vi ville se oss om. Ystad har ett litet trevligt centrum med många små affärer och restauranger.

Nu sitter vi och kopplar innan det dags att fixa middagen. Vi har parkerat på en ställplats i småbåtshamnen som ligger några hundra meter från centrum. Det är perfekt att man kan stå med husbilen i gästhamnarna och nyttja deras servicehus. Det är betydligt enklare och billigare än att åka in på en camping om man bara ska stanna över natten.

Tyvärr har vi fortfarande lite kallt och ingen sol, men jag klagar inte :).

I morgon åker vi vidare. Vi har inget bestämt något mål utan stannar om vi ser något fint ställe. Det är det som är så härligt med semester, vi tar det som det kommer.
.

Jag vaknar till en ny dag, det är kallt i husbilen. Förbaskat tänker jag, är det här svensk sommar och blir lite sur. Jag klär på mig ordentligt redan innan duschen, mjukisbyxor, linne och tröja. Klockan är strax efter sju och Kent snarkar fortfarande. Jag sätter på en kanna vatten för att blanda mitt pulverkaffe. Drar bort gardinerna från fönstret och funderar på vad den här dagen ska ge. Ska jag kanske gå in på Gekås i dag också och köpa dom där mattorna till bilen i alla fall.

Jag sätter på P1 på mobilen och laddar ner Kristian Gidlunds sommarprat som Petra rekommenderat mig att lyssna på. Jag har hört talas om Kristian och hans blogg men har aldrig läst den, jag har hört att han är döende i cancer, så ung, så otroligt tragiskt. Kent vaknar och vi lyssnar på programmet tillsammans. Många tankar åker genom mitt huvud, vilken kille, så otroligt ärlig, så otroligt realistisk. Han pratar om livet med en vishet som om den kom från en mycket gammal människa. Han pratar om relationer, vad som är viktigt i livet, han pratar om det han inte kommer att få vara med om, han pratar om sin familj han pratar till och med om politik med mycket sunda kommentarer.

Nu har radion tystnat, Kent har gått iväg en sväng och mina tankar åker runt runt. Jag skäms lite för mitt sätt att tänka ibland. Just nu känns det som jag har fått ett wake up call med en ordentligt stark signal. Här vaknar jag frisk och stark till en ny dag fylld av livet och många nya intryck och så klagar jag på att det är några grader för kallt. Jag sitter och diskuterar med mitt inre om jag ska köpa mattor eller inte, så fruktansvärt onödigt just nu. Sätt på dig strumpor om du fryser om fötterna människa. När jag inte är i 100% harmoni med mina nära och kära mår jag fruktansvärt dåligt. Just nu gläds jag över att ha mina nära och kära (Kent, barn, barnbarn m.fl.) att kivas med. Oj vad jag längtar efter er just nu.

Ja Krisrian jag tror att du har fått mig att flyttas ännu en dimension mot ett bättre liv. Fått mig att stanna upp. Jag hoppas av hela mitt hjärta att den enorma tacksamhet över livet som jag känner just nu ska stanna för evigt. Jag hoppas att jag, när jag fladdrar iväg i tanken, kan se din bild och snabbt komma tillbaka till insikt igen, insikten om det som är viktigt i livet.

Var rädd om dig själv, stanna upp och njut av stunden. Ta vara på det som är viktigt i livet. Just nu struntar jag fullständigt i några nya mattor. Jag ska åka till Österlen och njuta av naturen och livet.
.