Nu i kväll fick vi åka till Hudiksvall och hämta Petra och barnen. Dom skulle åka tåg hem men hade tittat fel i tidtabellen, det gick inget tåg förrän sent i kväll.

Nu väntar snart sängen. Klockan 05:00 i morgon ringer klockan igen.

I går fick vi stugan full av barnbarn som skulle sova över när deras föräldrar skulle iväg och se Stiftelsen som uppträdde här i Sundsvall.
.

Nu har den riktiga vintern kommit även till oss. Bra eller dåligt? Bra säger alla barnen förstås. Ljust och fint säger jag men den decimeter som kommit räcket gott och väl för mig.

Skönt att det bara är drygt två veckor kvar till sommaren och semestern kommer igen. Det ska verkligen bli skönt med drygt fyra veckor i solen.
Jag längtar jättemycket trots att det inte var så länge sedan jag var nere i Thailand sist.

Kent jobbar i dag så jag har passat på att vara lite nyttig här hemma. Jag fixat lite lunchlådor åt Kent bl.a Tänk förr när vi åt lunch ute varje dag båda två, snacks om att vi brände pengar helt i onödan och inte var restaurangmaten särskilt bra och nyttig alla gånger. Nej annat är det numera, nu reser vi för alla pengar som blir över i stället för att stoppa dom i magen.

I kväll spelar Stiftelsen här i Sundsvall vilket innebär att vi blir barnvakt åt fem av barnbarnen som är mellan fyra och tretton år. Kent har planerat kvällsgidis, det blir bara popcorn och light dricka sa han. Han vill inte ha några sockerhöga barn som håller igång till långt in på natten. Ja vi får väl se hur det blir, vi överlever nog ;)

Nej nu ska jag fortsätta och fixa här hemma. Julgardinerna i köket ska ner, allt annat julpunt åkte undan förra helgen. Det enda som blir kvar är min fina julblomma, den får pryda bordet ett tag till.
.

Den här helgen har verkligen varit bra. Tack vare det trista vädret har vi bara hållit oss hemma och fått massor gjort. Vi har tagit bort julen och städat hela huset även i skåp och lådor och vi har gjort det tillsammans så vi båda vet vart allt finns. Det känns verkligen bra när allt är på sin plats och det som inte ska finnas kvar är bortkastat.

I går hade vi Petra och Jörgen på middag. Tova och Dante var hos Peter och Maja var på Himlabadet så vi fick en lugn stund tillsammans.

Nu i kväll har vi varit hos Petra. Tova fick ett pingisbord i julklapp och i kväll ringde hon och ville spela med morfar och som vanligt ställer han upp.

I morgon är det arbetsdag igen men nu är det inte så många dagar kvar att jobba innan vi åker till Thailand och blir borta 4,5 vecka. Det ska verkligen bli skönt med sol och bad igen.
.

Rädda fåglar flyger inte, dom sitter osäker på sin gren och avvaktar.

Nu flyger jag äntligen igen. Det har tagit drygt ett år att hitta tillbaka till den inre tryggheten. Varför skriver jag så här, - Jo det ska jag berätta för dig. Nu flyger jag, nu törs jag!

Många är ni säkert som undrar varför jag slutade på Telia. Jag som hade ett så bra och välavlönat jobb. Så här var det - Jag stod bara inte ut längre. Telia kanske inte heller stod ut med mig, vem vet, det var kanske ömsesidigt. Nu pratar jag inte om Telia som helhet, jag pratar om den delen av företaget där jag var anställd dvs Kundtjänst Privat.

Jag har alltid trott på människor, trott på deras möjlighet att lyckas men då måste man först och främst skapa en trygghet. Man måste vara väldigt tydlig, ibland till och med övertydlig i sin organisation. Man måste ha en mycket tydlig struktur. Man måste ha mycket tydliga spelregler, vad är ok och vad är inte ok för att vi ska lyckas. Man kan vara stenhård med sin struktur, man kan tydligt visa alla, man kan peka med dela handen.

Man måste också ha en Vision, en tydlig vision som visar vart vi vill nå. Visionen måste vara gemensam. Alla måste känna i magen, i hjärtat i hjärnan att det här är rätt, att jag som individ vill nå samma mål som mitt företag. För att få alla med på tåget gäller inte hårdhet och övertydlighet. Här handlar det om att skapa förståelse, här handlar det om att ge den insikt som är nödvändig för var och en, nödvändig så att vår Vision blir vår gemensamma. Här handlar det om tålamod och tid.

Målet, framgången den skapas av kollektivet, dvs individen. Här måste alla få synas, höras och beröras. Alla måste få känna att de bidrar på ett positivt sätt. Här måste man släppa på tyglarna och lita på individen, lita på det självklara att alla vill lyckas. Man måste ta fram stytal som visar vart vi är på väg. Man måste hålla fast vid sina styrtal, man måste inse att alla kan och vill men att vi tar olika lång tid på oss att nå målet. Man måste vara otroligt mjuk och tålmodig, men måste skapa glädje. Kultur!

Hur jobbade vi inom mitt gamla företag. - Jo precis tvärt om.

Vi hade en otydlig organisation. Ingen riktigt långsiktig struktur. Vi var inte bara otydlig, vi var också fega. Vi sade inte alltid på ett tydligt sätt vem vi var till för och varför. Vi var med andra ord mjuk och otydlig med vår struktur.

Vi hade en Vision, en vision som vi säkrade att alla kunde. Vi glömde att säkra att alla köpte den, dvs att det kändes rätt i mage, hjärtat och hjärna på var och en.

Vi hade tydliga mål, men dom ändrades hela tiden. Ändras målet ändras styrtalen. Mot individ var vi otroligt kortsiktiga. Det som var viktigt i dag var inte viktigt i morgon, då var det något annat som det var fokus på. Vi skapade rädda och osäkra individer som inte mådde bra. Vi var supertydliga i vår uppföljning av aktuella styrtal. Vi var stenhårda, stenhårda och osympatiska i dialogen när vi tog fram handlingsplaner allt för att snabbt nå resultat. Individuella handlingsplaner som var och en måste ställa upp på, något alternativ eller gemensam dialog existerade inte om än vi sa att det var så.

Det jag vill säga med detta är. - Var hård med din struktur (organisation, aktiviteter, tidplaner mm) men mjuk i din kultur (empati, värdegrund, människosyn mm).

I dag mår jag så mycket bättre. I dag har jag fått tillbaka glädjen! Jag kan flyga, jag är inte rädd ;)

Kom ihåg att ovan är min sanning, kanske bara min sanning.

Tänk vad lite som behövs för att man ska få fint. Jag har dammat av några gamla möbler och givit dom lite nya färger.
.

Den här sidebordet var mörkbrunt när jag köpte det av min svägerska som tyckte att den hade gjort sitt.
.

Det här är en rullbänk som jag köpte för nästa 20 år sedan på IKEA. Den har stått i förrådet och dammat helt i onödan. Se så fin den blev i mitt kök.
.

Även en gammal trappall har fåty nytt liv med hjälp av lite slipning och målning. Skönt nu når även jag till översta hyllan i köksskåpet.
.

Ja nu har vi gått in i ännu ett nytt år. Tänk vad tiden går fort. I maj 2014 har Kent och jag varit tillsammans i 35 år. Jag minns det som i går när vi träffades och fortfarande är han det bästa som finns om än jag har tvekat många gånger genom åren. Det är väl så att när man tillsammans rider ut stormarna så blir kittet som håller oss samman ännu starkare.

I går hade vi en mycket trevlig kväll hemma hos Lena och Tommy. Vi började kvällen med ett dopp i deras varma tunna. Därefter blev det mycket god mat och dryck innan 12 slaget bröt ut med alla fyrverkerier och smällare. Så fina att beskåda men så otroligt onödigt med tanke på alla stackars djur. Vi bord skänka alla pengar vi lägger ut på raketer till någon hjälpande organisation i stället. Jag hoppas att någon handlingskraftig person startar upp ett uppror mot dessa fyrverkerier.

I dag ska vi tömma mitt hobbyrum. Jag har sagt upp hyresavtalet eftersom jag sällan är där nu när jag jobbat så pass mycket. Jag har bl.a ett fint sidebord där som ska flyttas hem och placeras i vårt vardagsrum.
Matgruppen som jag renoverade så omsorgsfullt står numera hemma hos Tommy och Lena.
.