I dag har vi haft barnbarn på besök. Tova och Dante har sin första skoldag efter jullovet i morgon och Petra jobbar i dag.

Kent och Dante städade bort julen på förmiddagen. Det är så mysigt att ta fram alla julsaker men så skönt att städa bort det igen.
.

.
Dante vid vår minst 20 år gamla plastgran.

Jag trodde att en plastgran som återanvänds under många år var det bästa för miljön men så är det inte. Det som är allra bäst är en KRAV-märkt (rödgran) vanlig gran. Ja tänk vad fel man kan ha.
.

.
Efter lunch gick vi ner till gammelmormor (mammas grav) och skottade fram lyktorna och tände ljusen.

När vi var på kyrkogården kom det fram en pratglad herre till oss. Han besökte sin frus grav. Han pratade mycket om henne, berättade hur hon gått bort osv. Han pratade om henne med stor engagemang och värme, jag frågade om hon gått bort nyligen. Nej nej sa han, hon gick bort 2007. Mötet med honom fick igång mina tankar. Tänk hur det kan bli när man mister någon kär, tiden bokstavligen stannar. Jag hoppas att han har det bra och att ensamheten inte är allt för tung. Lev här och nu, ta vara på varje dag. Tack herren på kyrkogården för att du påminde mig om det.
.

.
Tova passar på att vilar en stund när Kent och Dante skottar.

Det var en riktigt fin dag, solen tittade fram och det var några grader kallt. I år har vi verkligen vinter här hos oss.
.

.
Tänk att väderleken (varningar) kan påverka mig så mycket. I dag hade vi en Klass 2 varning här i Jämtland och Västernorrland. Det skulle bli kraftigt snöfall och vindhansigheter i stormstyrka. Jag läste all tillgänglig information på nätet som jag kunde hitta, för säkerhets skull hade jag också lokalradion på, jag kunde ju ha missat något viktigt :)

Egentligen börjar min oro redan i går kväll. Vår son Micke och vårt barnbarn Jacob var i Åke för att åka skoter och planerade för hemförd vid lunchtid i dag. Man varnade för oframkomliga vägar, man uppmanade alla att inte åka bil i området om det inte var absolut nödvändigt. Risken var stor att vägarna skulle driva igen och bli oframkomliga. Klockan 10:00 ringde jag vår son för att höra vart dom var och till min stora förvåning och tacksamhet var dom redan i Sundsvall. Naturligtvis hade dom uppdaterat sig på läget och påbörjat sin hemresa tidigt i morse för att undkomma ovädret i Åre. Skönt, där var inte mina råd dyra, där var dom helt onödiga skulle det visade sig.
.

.
Så var det vår dotter Cecilia med familj som skulle hem efter en äventyrshelg i Västerås. Skulle även dom drabbas av stormen som skulle var nästan lika kraftig i Västernorrland. Dom hade också valt att avsluta sina aktiviteter för att åkta hem lite tidigare än planerat. Även hos dom var det full kontroll på väderläget. Deras hemresa gick i stort sett problemfritt, det enda som drabbade dom var ett kortare stopp utmed E4 pga en singelolycka.
.

.
Nu var det bara vår dotter Petra med familj som tillbringat helgen i Jörgens hus i Stocka som inte kommit hem. Skulle dom åka i tid. Dom hade tagit reda på all snö som kommit i går och kunde åka hemåt redan på eftermiddagen. När jag ringde henne och nämnde om bilköer söder om Sundsvall som jag hade hört om på radions fick jag svaret - Ja vi vet mamma men det stoppet är i södergående riktning och drabbar inte oss. Även dom hade kontroll på väderläget.
.

.
Skönt, nu kunde jag stänga av radion som löpande uppdaterade med den senaste trafikinformationen.

Jag borde verkligen inte bry mig, våra barn är vuxna, ansvarsfulla individer som utan att jag lägger mig i reder upp sina situationer. Tänk om jag kunde fatta det och ta det lugnt. Jag hoppas att den dagen kommer. Tack för att ni bemöter mig med lugn och vänlighet när jag ringer och frågar vart ni är och hur resan går mm. Ni vet att jag bara menar väl.

När klockan var ca 18:00 tänder vi en brasa, ser till att vi har stearinljus framme, vi vet vart extra batteri finns om radion ska slås på igen, och vi har laddat våra telefoner, enligt varningen var risken stor för strömavbrott och då gäller det att vara förberedd. Nu får den fruktade stormen komma även till Medelpad. Jag tittar ut genom fönstren med jämna mellanrum och upptäcker att stormen inte kommit ännu. Nu vid läggdags kan jag konstatera att här hos oss blev det inget storm.

Vilket drama jag har ställt till med helt i onödan. Jag behöver inte vara familjen sambandscentral längre, dom klarar sig och sina familjer bättre än vad jag gör. Jag undra när det ska gå upp för mig.

Nu släcker jag lampan efter en lång och kämpig dag :) och försöker lägga den på minnet så att jag förhoppningvis taggar ner vid nästa tillfälle SMHI eller någon annan går ut med en varning.
.