Å
Jag har berört ämnet tidigare i min blogg men tycker ändå att det är värt att nämnas igen.

Rädsla

Rädsla gör oss tysta, rädsla gör att vi inte visar vad vi verkligen tycker och känner. Accepterar aldrig din rädsla, den enda personen som skadas och hämmas av den är du själv.

.

Om man inte törs säga vad man egentligen tycker inför andra människor kommer man gång på gång att må dåligt. Man kommer att känna sig liten och grå. 

Du har säkert varit med om att någon eller några har sagt till dig - Du kan inte säga så där, du får sluta säga så där, osv. Jo, du kan visst säga så där, du kan alltid säga vad du tycker.

Ibland kan visserligen sanningen vara vass att ta emot men den är trots det alltid betydligt lättare att ta emot än en lögn om än den är vit.

Att uttrycka sin åsikt eller sina känslor är att ta kontroll över sitt liv. Det gör att man känner en otrolig frihet. - Över mig bestämmer jag!
.

Jag får ibland höra, du behöver väl inte alltid säga vad du tycker. Nej naturligtvis inte, det är väldigt ofta som jag behåller mina åsikter för mig själv.

Ibland måste jag bara säga vad jag tycker för att inte själv må dåligt. Jag måste säga ifrån, jag måste stå upp för mig själv, ibland måste jag stå upp för någon annan. Tänk dig för, om inte du står upp för dig själv, vem ska då göra det. 

Med detta inlägg vill jag uppmana alla att stå upp för det man tycker och visa vad man känner. Gör du det blir du mycket starkare och friare.
.

Just nu står jag väldigt mycket för att jag tycker att Horace Engdahl i Svenska Akademin är en riktig skitstövel som borde förpassas långt långt bort från det offentliga rummet. Ingen borde utsättas för att se eller höra den mannen en gång till. Hur kan man bara vara en sån skitstövel, sån otrolig besserwisser och så svekfull. Jag läste i ett inlägg att det fanns två personer i världen som författaren av inlägget inte ville att hans barnbarn någonsin skulle se upp till. Det var Donald Trump och Horace Engdahl. - Jag håller med till 100%.
.

Nu är det inte många dagar kvar tills vi åker på vår vintersemester. Vi ska fira jul och nyår här hemma och sedan åker vi den 9 januari.

Om det är någon som har synpunkter på vår långa flygresa så kan jag tala om att den har vi kompenserat för många gånger vid det här laget.
.

Som jag har skrivit tidigare blir vi bara borta drygt två veckor den här gången. Anledningen till det heter naturligt Thea. I natt kunde jag inte sova när jag tänkte på att hon skulle vara alldeles ensam på pensionat. Jag hoppas att det är någon där som fattar tycke för Thea och är riktigt gosig med henne. Jag kan riktigt känna vad rädd hon kommer att vara på natten när hon ligger alldeles ensam i sitt lilla hundrum på pensionatet. Usch och fy!
.

Ja vi får se hur det går. Jag undrar om det blir någon avkoppling för oss eller om vi går med hemlängtan hela tiden till vår lilla vovve. Som det kändes i natt så hade jag utan problem kunnat avbokat hela resan för att stanna hemma med Thea.
.

Petras son Dante är en riktig liten raggare ibland. Han gillar allt som hör till raggarbilar och har samlat på sig en hel del bl.a wunderbaums (doftgranar) och raggartärningar som ska hänga i backspegeln mm.

När Petra och barnen hade klätt julgranen i söndags så passade Dante på att pryda den lite extra när ingen såg på. Jag kan berätta att det luktade ordentligt i hela huset när vi kom och hälsade på hos dom. Det var ganska många doftgranar som Dante hade tagit plasten av och hängt i deras julgran. Petra var inte så glad över hans påhitt och det dröjde inte länge förrän Dantes pynt togs bort från granen.
.

Här är Dante lite sur på Petra för att hon inte uppskattade hans julgranspynt. Det syns inte så väl på bilden men han har en volvokeps på sig som han har böjt upp skärmen på, han påminner om Roj och Roger på macken i Galenskaparna.

Hihi, ja Dante har många olika sidor.
.

Jag tänker på dig min bästa vän, min före detta chef, på dig som också heter Annika. Jag tänker på dig varje dag, vissa dagar tänker jag mer, vissa dagar tänker jag lite mindre men du finns alltid i min närhet.

Har jag frågor och funderingar får jag svar av dig. Lyssnar jag så hör jag tydligt din röst och ditt glada skratt. Blundar jag ser jag dig och ditt fina leende.

Du är den allra finaste jag någonsin lärt känna.

Jag minns att du vid ett tillfälle när du var min chef sa till mig - Du är som en oslipad diamant, men du jag ger mig f...n på att du ska lyckas. Du trodde på mig som ingen annan hade gjort. Jag har verkligen dig att tacka för mycket.
.

Livet är så märkligt. Hur kan så enormt mycket energi som du hade inom dig bara försvinna. Jag känner ingen som är som du, du hade alltid mycket på gång. Du kunde prata tills du somnade, du kunde vakna på mormonen och fortsätta samtalet exakt där du slutade kvällen innan. Du hade full kontroll på allt runt omkring dig.

Vi reste mycket i jobbet och tillbringade då ofta dygnets alla 24 timmar tillsammans. Jag minns en gång när jag var helt slut och sa till dig - Vet du Annika, nu orkar jag inte mer. Bra sa du - Då vet vi att du har 70% kvar.

Du var helt otrolig. Jag blir så varm inombords och fylld av glädje när jag tänker på dig.

Så otroligt vacker!
.

När vi inte längre jobbade tillsammans ringde vi varandra nästan dagligen, ibland kunde vi ringa flera gånger om dagen. Vi hade otroligt givande samtal där vi analyserade både det ena och det andra.

Ibland var våra samtal roliga och ytliga, ibland var dom allvarsamma och riktigt djupa.

Ibland pratade vi om våra familjer och vid dessa tillfällen märkte jag vilket otroligt stort hjärta du hade för dina nära och kära. Mycket i ditt liv var viktigt men inget var lika viktigt som familjen.

- Oh vad jag saknar dig!

I slutet av september fick Kent och jag vara med på din sista resa här på jorden.

Jag har varit på några begravningar genom åren men ingen som har varit i närheten av din. Det var en riktigt vacker begravning.

Du var en mycket färgstark person, du var den man såg och den man hörde, det var alltid en positiv stämning runt omkring dig. Exakt så var det även på din begravning.
.

Tusen tack Annika, tusen tack för allt.
Tusen tack till din fina familj, tack för att vi fick vara med på din sista resa här på jorden.

Kramis

I dag tog vårt barnbarn Hannes körkort för moped och mopedbil. Jättebra jobbat, ett riktigt stort grattis till dig från oss.
.

Nu var det bara för storebror Jacob att städa ur bilen i eftermiddag och överlämna bilnycklarna till Hannes.
.

Även Maja, vårt bonusbarnbarn får ett riktigt stort grattis från oss. Hon klarade körkortet för bil för ca 2 veckor sedan. Jättebra gjort Maja.
.

När jag letade efter bilder på barnen i min telefon så hittade jag den här bilden på Ulla. Vår gamla husbil som vi köpte för ca 10 år sedan. När vi sålde den bilen i fjol saknade vi den jättemycket. Nu är vi äntligen nöjda igen med vår nya bil men det blev faktiskt ett felköp mellan Ulla och den bilen vi har i dag. Ja det är många detaljer som ska stämma när man bor på liten yta.
.

Det som fyller mina tankar handla ofta om relationer och det gör nu i dag också. Det kom ett mindre trevligt samtal till oss i dag, det samtalet satte lite extra fart på mina tankar.

Min fundering nu är, om och när jag ska vara ärliga mot andra. När har jag rätt att säga ifrån. När har jag rätt att tala om för någon hur jag upplever den personen och den personens agerande. Min avsikt är aldrig att såra, min avsikt är att vara ärlig, en ärlighet som tyvärr kanske kan upplevas som stötande. En ärlighet som ibland är alldeles nödvändig för att jag ska kunna säga stopp, säga hit men inte längre.
.

Jag funderar också på när det är ordet som talar och när det är kroppen, kroppsspråket. När är det mitt öra som lyssnar och när är det min intuition (magkänsla) om talar om för mig vad jag hör. Ja frågetecknen kan bli många.

Så här säger den samlade forskningen om kroppsspråkets betydelse. Det vi uppfattar i ett samtal med en annan människa tolkas till 10% av ordets innebörd, 20% tolkas utifrån tonfall och betoningar och hela 70% av samtalet tolkas utifrån kroppsspråket.

Med den vetskapen är det inte så svårt att förstå att det lätt kan bli missuppfattningar. Lätt att någon säger - du sa si eller så, ganska onödigt och banalt. Om en människa är falsk eller feg och inte verbalt vågar säga sanningen då blir det mycket svårt att förstå budskapet, då blir det lätt en kaos i konversationen. 10% av det som sägs verbalt kan inte övertyga om kroppen och tonfallet dvs de 90% som också talar till mig säger något helt annat. Det här behöver man inte ha några studieskulder för att förstå. Det är vetenskapligt bevisat och tro mig, det blir jättekonstiga samtal och dessa har jag hört många gånger genom livet. Det blir också mycket intressanta samtal om man är pigg och vaken och orkar analysera dessa
,

Jag hade en gång en kollega som sa
- Säg alltid sanningen så vet du vad du har sagt och alla kommer dessutom att förstå vad du du menar.
Ja så borde alla människor göra. Runt min kollega blev det inga missförstånd eller något spel för gallerierna. Jag lärde mig mycket av henne och det är jag tacksam för.

När man inte förstå en situation får man ofta hjälp av sin intuitiva förmåga. Då säger den inre rösten - det är så här det ligger till, - det är så här ska du göra. Den rösten, dvs den egna magkänsla lyssnar jag till betydligt oftare nu när jag har blivit äldre. Det är den som får mig att säga ifrån betydligt mycket mera i dag än vad jag gjorde när jag var yngre. Min intuitiva förmåga förstå det dubbla budskapet och hjälper mig att fatta rätt beslut.

Jag tror att vi måste bli bättre på att vara ärliga mot oss själva, då blir det också lättare att vara ärlig mot andra. Vi behöver alltid respektera både oss själva och andra och det skapar mod och en ärligare konversation.

Hur som så råkade jag bli en ärlig person och det har ibland medfört att jag inte är älskad av alla. Men det har heller aldrig varit min ambition, min ambition är att stå upp för mig själv och för de som vill mig något gott. Dom andra väljer jag med största glädje bort.
.

Vi får hoppas att telefonsamtalen blir färre och färre och att ev. meddelanden läses innan man slänger sig på telefonen. Det borde vara bäst för alla inblandade, prat i ett uppgivet samtal resulterar ofta i att man säger mer än vad man tänkte säga, det finns också en stor risk att det blir en ordentlig pajkastning om vi har olika sanningar. Fy för den hemska tanken. Vill du mig något skicka det gärna det via ett meddelande. Har du svårt att skriva, be någon hjälpa dig. I text kommer oftast sanningen fram och vi slipper lögnaktiga påståenden.

Nej nu är klockan mycket och det är dags även för en pigg pensionär att sova. I morgon väntar en ny spännande dag.
.

I dag har vi varit hos vårt äldsta barnbarn Ellen som flyttat ihop med sin Oskar i Ånge.

Dom har fått en jättefin lägenhet som dom nu möblerat upp och ställt i ordning. Det är lite brådis för dom väntar barn och tiden är beräknad till den 19 december.

Det är helt otroligt, vår lilla Ellen ska bli mamma. Hon är faktiskt vuxen nu, det är bara att inse det. Hon har gått in i sin nya roll som blivande mamma med ett engagemang och ett ansvarstagande som imponerat på mig. Babysängen är bäddad, alla babykläderna är på plats mm. Allt är klart så nu är det bara att vänta. Jag beundrar henne verkligen.

Älskar dig Ellen!
.

Koftan som Ellen håller i har hennes gammelmormor (min mamma) stickat till Ellens födelse. Den hänger nu så fint och pryder spjälsängen. Jag blir så glad att alla i vår familj vårdar minnet av mamma så fint. Det är snart 10 år sedan hon gick bort men hon är ändå alltid med oss.
.

I dag har Thea haft en hemmaspa dag. Hon är 50% Dvärgpudel och 50% Bischon Frise med en päls som kräver mycket pälsvård. Det är tur att jag har både tid och lust att fixa med henne.
.

Här har vi kommit en bit på väg, jag får fortsätta att klippa i morgon. Anledningen till att vi inte lämnar in henne på trimning är att vi inte vill att hon ska vara så korthårig på vintern.
.

Till våren lämnar vi nog in henne för en ordentlig genomklappning.
.