Vi ska åka till Göteborg och ta farväl av en mycket nära vän och fd chef. Det känns så otroligt trist att hon inte finns kvar i livet, så otroligt onödigt. Hon som vid varje tillfälle levde livet till 100% med sin enorma styrka, sin omtanke och sitt stora engagemang.

Vi hade en mycket nära relation som startade redan i mitten av 90-talet då hon anställde mig. Mycket snart blev vi även nära vänner. Vi kunde prata om allt, vi kunde prata i timmar, ja ibland pratade vi nästan hela dygn. Vi hade så otroligt många intressanta samtal och alltid lärde vi oss något vid våra samtal.

Tänk så otroligt mycket hon gav till mig. Hon tryggade faktiskt hela min tillvaro, det gör hon än i dag. Hon gav mig kunskap så jag kunde växa, hon gav mig många erfarenheter och så mycket insikt. Jag har inte tänkt så tidigare, jag har inte ens sagt TACK!

Nu är det bara tyst. Inget samtal, inget meddelande, det är bara tomt och tyst.

Vi skulle åkt redan i fredags hade vi bestämt men då kom vi inte iväg. Så skulle vi åka igår men inte heller då kom vi iväg. I dag måste vi åka. Jag vill åka, jag är så tacksam att jag kan åka men jag gruvar mig verkligen jättemycket.

Vi ses min allra bästa vän!