Nu ligger jag i sängen och tycker rejält synd om mig själv.

Vi åkte iväg för att ta en tur på våra nya skidor. Jag har hört att det finns plana fina spår på ett område som heter Västbo. Tyvärr hittade vi inte några spår, området är ganska stort. Kent tyckte att vi skulle åka ett elljusspår inte långt hemifrån i stället trots att det är lite kuperat där.

Jag var livrädd i utförsbackarna och spände mig i hela kroppen. Det kändes som jag hade ett par vilda, fladdrande skidor som lever ett eget liv på fötterna. Balansen är inte den allra bästa i vanliga fall och inte blev den bättre som jag spände mig. Jag har varit riktigt duktig i slalombacken men åka längd är verkligen inte samma sak.

När det bara återstod ca 50 meter till bilen gjorde jag en praktvurpa och damp rätt ner på baken. Det kändes som jag inte kunde andas och det smärtade från ryggslutet upp till skuldrorna. Kent trodde att jag låg där och skratte men skyndade tillbaka när jag inte klev upp. Hur f...n skulle jag komma upp med den smärtan och skidor som trasslade sig. Det jag kocentrerade mig på var att inte få panik, jag tyckte ju att jag inte fick någon luft. Han fick hjälpa mig av med skidorna och jag lyckades kravla mig upp med en nästan outhärdlig smärta. Resan hem i bilen kändes verkligen inte behaglig, tur att det inte var långt.

Nu ligger jag i sängen (kan inte sitta) och funderar - Hur dum kan man bara vara. Vad skulle jag i backarna och göra och riskera att ramla. Ja undrar hur det kommer att kännas att sitta på ett plan i 12 timmar om drygt en vecka. Håller alla tummar att det går över snabbt.

Det heter - Är huvudet dumt får kroppen lida, och visst sjutton är det sant. Du behöver inte tycka synd om mig, det gör jag så bra själv just nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej   Den här bloggen uppdateras inte längre.  Vill du följa Kent och mig i vår vardag och på våra resor gå gärna inpå min nya blogg.   Kent och Annica på väg.  weandourtravelse    ...

Som jag har skrivit tidigare så har vi ju fått en ny liten familjemedlem, Ellens (vårt barnbarn) lilla son Charlie. I början av veckan blev han förkyld. Troligast blev han smittad av någon i familjen. Det är ju omöjligt att hålla barnen borta ...

Att gå tidigare i pension är det bästa beslutet Kent och jag någonsin har tagit. Nu har vi varit lediga över ett år och det blir bara bättre och bättre. Vi har alltid något på gång, det kan vara en resa, en fika på stan med några bekanta eller som ...

Jag vaknade riktigt tidigt i dag. Bredvid mig i sängen, kloss i kloss låg Kent och Thea och sov. Det såg så mysigt ut så jag skulle ta ett kort men jag ville inte tända lampan och väcka dom så jag knäppte med blixt i stället. Det var nog inte så up...

I dag har Thea varit till veterinären och opererat bort två mjölktänder. Det var hörntänderna som inte ville släppa. . Hon skötte sig exemplariskt. I väntrummet var det fler hundar men hon var tyst och satt lugnt och tittade. Matte och husse va...