Har äntligen börjat titta på min packning, vad ska med på resan och vad ska få stanna hemma. Oj så rörigt det blir, jag är verkligen inte duktig på att packa. Har också symaskinen framme, tänk vad kul vissa kläder behöver tas in i sömmarna. :)

Nu sitter jag och tar en kaffepaus och som vanligt funderar jag på allt möjligt hela tiden. Mitt första barn Micke började tala ovanligt tidigt, han talade meningar redan innan han började gå vid 15 månaders ålder. Jag var mycket stolt när jag pratade om det med min bror men han tog snabbt ner mig på jorden när han sa. - Det är väl inte så konstigt, du har ju pratat med honom oavbrutet sedan han föddes. Ja jag både tänker och pratar kanske ovanligt mycket men tack och lov har jag ännu inte börjat prata högt för mig själv. Numera pratar jag i min ensamhet med bloggen, därav alla inlägg.

När jag höll på att packa började jag fundera på nu och då, på allt som har förändrats genom åren. Jag kommer ihåg när jag började på dåvarande Televerket 1976. På den tiden var det inte fråga om individuell lönesättning, det fanns tydliga steg på vilken lön man skulle ha där hänsyn togs till ålder och anställningsår. Vad var moroten då att göra ett bra jobb? Det var väl så att Jante var större än moroten -Varför skulle hon ha mer i lön? Ja hemska tanke. I dag tjänar man mer i storstadsregionerna vilket är helt rätt, det är dyrare att leva i Stockholm än i Sundsvall. Förr i tiden tjänade man mer ju högre upp i landet man bodde och verkade. Jag minns att vi alla hade ett kallortstillägg som gav oss några extra kronor i lön. Ja Sundsvall ligger ju i Norrland och har strängare vintrar än Stockholm och södra Sverige. Ja man kan se allt från olika vinklar men jag måste säga att jag tycker att dagens lönesättning där hänsyn tas till förmåga är mycket bättre.

En kollega berättade också hur dom på 60-talet fick kämpa för att få lov att bära långbyxor på kontoret och hur glada dom blivit när deras moderna och snälla chef gav sitt godkännande. Ja tiderna har verkligen förändrats.

Nej nu är min kafferast slut och jag återgår till min packning.

 

Lillebror

22 januari 2013 08:06

Med mera erfarenhet och visdom tror jag snarare att det var stärkande bubblor i nappflaskan
och ett tryggt bröst att vila lunch på som fick Magister Jonsson att tidigt starta sin vokabulära bana
//Lillebror

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej   Den här bloggen uppdateras inte längre.  Vill du följa Kent och mig i vår vardag och på våra resor gå gärna inpå min nya blogg.   Kent och Annica på väg.  weandourtravelse    ...

Som jag har skrivit tidigare så har vi ju fått en ny liten familjemedlem, Ellens (vårt barnbarn) lilla son Charlie. I början av veckan blev han förkyld. Troligast blev han smittad av någon i familjen. Det är ju omöjligt att hålla barnen borta ...

Att gå tidigare i pension är det bästa beslutet Kent och jag någonsin har tagit. Nu har vi varit lediga över ett år och det blir bara bättre och bättre. Vi har alltid något på gång, det kan vara en resa, en fika på stan med några bekanta eller som ...

Jag vaknade riktigt tidigt i dag. Bredvid mig i sängen, kloss i kloss låg Kent och Thea och sov. Det såg så mysigt ut så jag skulle ta ett kort men jag ville inte tända lampan och väcka dom så jag knäppte med blixt i stället. Det var nog inte så up...

I dag har Thea varit till veterinären och opererat bort två mjölktänder. Det var hörntänderna som inte ville släppa. . Hon skötte sig exemplariskt. I väntrummet var det fler hundar men hon var tyst och satt lugnt och tittade. Matte och husse va...