.
Vi har fyra rådjur i vårt trädgård som kommer mest varje dag. Dom äter för fullt från vår tujahäck. Jag undrar om dom äter sönder häcken, det blir som det blir, jag har inte hjärta att skrämma iväg dom. Det är nog inte så lätt för rådjuren att hitta föda när termometern visar drygt -10 grader.
.

.
Söta är dom i alla fall.
.

.
I dag blev det Blossoms linsgryta (recept finns på nätet) till lunch. Det är en mustig och riktigt god vegetarisk gryta. Grönsakerna varierar jag, det blir det som finns hemma.
.

.
Det som alltid ingår i grytan är krossade tomater, röda linser och buljong. I dag fyllde jag på med rödbetor, gula betor, lök, morötter och kikärtor. Jag kokar grönsakerna så att dom blir lite mjuka, sedan blandar jag ihop allt och kokar ytterligare ca 20 minuter. Grytan ska vara lite kryddig, jag använder salt, svartpeppar och chiliflakes.
.

.
Extra gott blir det med en klick cremefraiche och en hårdbrödmackor till.
.

.
I dag har jag vi planerat lite inför vår kommande resa till Thailand i Februari.

Transfer från flyget i Phuket till Koh Lanta är inte bokad ännu. Jag läser mycket på olika reseforum och meningarna går isär om man ska boka en taxi eller åka över med färjan. En sak är säker, vi tar inte alternativet med delad minivan, det kan ta onödigt lång tid med stopp på många ställen. En gång då vi åkte så blev både Petra och Tova åksjuka. Den missen gör vi inte om.

Vi har åkt den sträckan många gånger genom åren och jag har min uppfattning klar. Har vi barn med oss åker vi i en säker taxi, är det bara Kent och jag blir det ibland färjan. Det är inte ovanligt att båtarna är fyllda till till bristningsgränsen med turister och flytvästar till de små saknas ofta på båtarna. Gamla slitna flytvästar brukar finnas i vuxenstorlek, men ofta inte så det skulle räcka till alla vid en nödsituation. Det får blir taxi även i år. Vi har kompisar nere på Koh Lanta nu som kommer att boka en bra transfer åt oss via Apple Travel så vi kommer fram säkert och utan väntetider vid flygplatsen. Det fungerade toppen i fjol när vi åkte från Koh Lanta till Phuket, ägaren kom innan avresa för för att säkra att allt var ok inför vår avfärd. Det är service det.

Patrik kolla pris och PM:a mig. Vi landar den 18 februari på morgonen. Återkommer till dig med flight nr och exakt tid. Vi behöver en familje suv med plats för 3 resväskor och lite handbagage. Du kan väl även kolla vad en moppe kostar per dygn i 12 dagar. Det ska helst vara en 90 cc moppe eftersom vi ska åka tre på den. Pris per dag ink bra hjälmar.

Ja nu är det inte långt kvar, bara 39 dagar till utresa. Längtar jättemycket!

.
Här är en bild från en överfylld båt som skulle ta oss från Phuket till Koh Lanta. Jag tror att det kan vara 2016. Det är inte alltid så behagligt att trängas tre - fyra timmar på däck bland massor av folk och väskor. Ofta blir man omlastade till annan båt vid PihPhi och då ska väskor bäras mellan båtarna och tyvärr är jag ingen bra bärare längre. Det blir extra kämpigt för Kent.

.

.
Kent på moppen vi hyrde i fjol.
.

I dag har vi haft barnbarn på besök. Tova och Dante har sin första skoldag efter jullovet i morgon och Petra jobbar i dag.

Kent och Dante städade bort julen på förmiddagen. Det är så mysigt att ta fram alla julsaker men så skönt att städa bort det igen.
.

.
Dante vid vår minst 20 år gamla plastgran.

Jag trodde att en plastgran som återanvänds under många år var det bästa för miljön men så är det inte. Det som är allra bäst är en KRAV-märkt (rödgran) vanlig gran. Ja tänk vad fel man kan ha.
.

.
Efter lunch gick vi ner till gammelmormor (mammas grav) och skottade fram lyktorna och tände ljusen.

När vi var på kyrkogården kom det fram en pratglad herre till oss. Han besökte sin frus grav. Han pratade mycket om henne, berättade hur hon gått bort osv. Han pratade om henne med stor engagemang och värme, jag frågade om hon gått bort nyligen. Nej nej sa han, hon gick bort 2007. Mötet med honom fick igång mina tankar. Tänk hur det kan bli när man mister någon kär, tiden bokstavligen stannar. Jag hoppas att han har det bra och att ensamheten inte är allt för tung. Lev här och nu, ta vara på varje dag. Tack herren på kyrkogården för att du påminde mig om det.
.

.
Tova passar på att vilar en stund när Kent och Dante skottar.

Det var en riktigt fin dag, solen tittade fram och det var några grader kallt. I år har vi verkligen vinter här hos oss.
.

.
Tänk att väderleken (varningar) kan påverka mig så mycket. I dag hade vi en Klass 2 varning här i Jämtland och Västernorrland. Det skulle bli kraftigt snöfall och vindhansigheter i stormstyrka. Jag läste all tillgänglig information på nätet som jag kunde hitta, för säkerhets skull hade jag också lokalradion på, jag kunde ju ha missat något viktigt :)

Egentligen börjar min oro redan i går kväll. Vår son Micke och vårt barnbarn Jacob var i Åke för att åka skoter och planerade för hemförd vid lunchtid i dag. Man varnade för oframkomliga vägar, man uppmanade alla att inte åka bil i området om det inte var absolut nödvändigt. Risken var stor att vägarna skulle driva igen och bli oframkomliga. Klockan 10:00 ringde jag vår son för att höra vart dom var och till min stora förvåning och tacksamhet var dom redan i Sundsvall. Naturligtvis hade dom uppdaterat sig på läget och påbörjat sin hemresa tidigt i morse för att undkomma ovädret i Åre. Skönt, där var inte mina råd dyra, där var dom helt onödiga skulle det visade sig.
.

.
Så var det vår dotter Cecilia med familj som skulle hem efter en äventyrshelg i Västerås. Skulle även dom drabbas av stormen som skulle var nästan lika kraftig i Västernorrland. Dom hade också valt att avsluta sina aktiviteter för att åkta hem lite tidigare än planerat. Även hos dom var det full kontroll på väderläget. Deras hemresa gick i stort sett problemfritt, det enda som drabbade dom var ett kortare stopp utmed E4 pga en singelolycka.
.

.
Nu var det bara vår dotter Petra med familj som tillbringat helgen i Jörgens hus i Stocka som inte kommit hem. Skulle dom åka i tid. Dom hade tagit reda på all snö som kommit i går och kunde åka hemåt redan på eftermiddagen. När jag ringde henne och nämnde om bilköer söder om Sundsvall som jag hade hört om på radions fick jag svaret - Ja vi vet mamma men det stoppet är i södergående riktning och drabbar inte oss. Även dom hade kontroll på väderläget.
.

.
Skönt, nu kunde jag stänga av radion som löpande uppdaterade med den senaste trafikinformationen.

Jag borde verkligen inte bry mig, våra barn är vuxna, ansvarsfulla individer som utan att jag lägger mig i reder upp sina situationer. Tänk om jag kunde fatta det och ta det lugnt. Jag hoppas att den dagen kommer. Tack för att ni bemöter mig med lugn och vänlighet när jag ringer och frågar vart ni är och hur resan går mm. Ni vet att jag bara menar väl.

När klockan var ca 18:00 tänder vi en brasa, ser till att vi har stearinljus framme, vi vet vart extra batteri finns om radion ska slås på igen, och vi har laddat våra telefoner, enligt varningen var risken stor för strömavbrott och då gäller det att vara förberedd. Nu får den fruktade stormen komma även till Medelpad. Jag tittar ut genom fönstren med jämna mellanrum och upptäcker att stormen inte kommit ännu. Nu vid läggdags kan jag konstatera att här hos oss blev det inget storm.

Vilket drama jag har ställt till med helt i onödan. Jag behöver inte vara familjen sambandscentral längre, dom klarar sig och sina familjer bättre än vad jag gör. Jag undra när det ska gå upp för mig.

Nu släcker jag lampan efter en lång och kämpig dag :) och försöker lägga den på minnet så att jag förhoppningvis taggar ner vid nästa tillfälle SMHI eller någon annan går ut med en varning.
.

.
Jag har tittat på stjärnorna på slottet i kväll som många lördagar tidigare. Jag gillar det programmet (vilket kanske beror på att jag tillhör målgruppen).

I kväll visade dom Marianne Mörcks dag. Vilken fantastisk kvinna och vilken tragisk historia men också storslagen historia hennes liv har varit. En färgstark kvinna som har modet att gå sin egen väg. Hon delar med sig av sitt liv med humor och ett mycket stort hjärta.
.

.
Jag gillar människor som är lite annorlunda, gillar människor som tror på sig själva, som har modet och styrkan att försöka. Det är de annorlunda och modiga människorna som har en intressant historia att berätta.

Om alla trodde mera på sig själva och hade modet att förverkliga några av sina drömmar tror jag att världen skulle vara en mycket vänligare plats att leva på. Då skulle vi slippa mycket missunnsamhet och avund, då skulle nog Jante vara ganska liten. För vem skulle bry sig (som ungarna säger).

Jag hoppas att jag alltid har varit, och fortfarande är, en lite annorlunda människa.
.

.
I dag känner jag mig lite piggare. Jag vaknade redan 06:30 och kunde inte somna om så det vänder nog nu.

I fortsättningen ska jag hålla mig borta från snoriga barnbarn. Vid en förkylning får dom på sin höjd lite droppnäsa och nyser medans jag av samma förkylning blir sängliggande flera dagar.

Efter några koppar kaffe ligger vi, Kent och jag i sängen igen och blippar runt med varsin telefon. Kent kollar gymnastiska övningar för sin onda rygg och jag tittar på bilder och längtar till värmen.
.

.
I dag är det bars 42 dagar kvar tills vi åker till Thailand. Det ska bli så skönt att lämna den här snörika vintern för fina stränder och varma bad.
.

.
Vi kommer att börja vår resa med 14 dagar på Koh Lanta. Oh vad jag längtar!
.

.
Det är helt otroligt vad det vräker ner snö här hos oss. Det är säkert 20-30 cm som har kommit det senaste dygnet. Nu räcker det tycker jag.
.

.
Vilken himla tur att Kent är pensionär för skottningen just nu är som ett heltidsjobb. Typiskt att jag skulle bli sjuk, jag orkar inte hjälpa till.
.